Solnedgång 24/4 2013

Jag behövde uppdatera

-
Måste bort.
Fairy Kei



En dikt från fyran..
Vågorna guppar medan jag solar på stranden
Fina stenar och snäckor håller jag i handen
Solen den strålar så skön och varm
Medan vinden smeker mig och min charm
Medan vinden smeker mig och min charm
Nu har jag tänkt och löpa en glass
Men inte sitta i ett stort lass med vass
Snart är det dags för en tävling i sanden
Jag bygger sandslott med handen och handen
Tyvärr vann jag inte men jag är glad ändå
Men nu måste jag hem hel och hållen håhå
Folk viskar om oss
Hans hus fanns inte kvar längre. Nerrivna tapeter hängde tappert kvar på de beigefärgade väggarna. Dörren var uppsparkad och låg i träbitar och flisor överrallt över golvet. Inte en enda möbel fanns kvar i huset. Det fick mig att må illa. "Hallå!" Skrek jag i hallen när jag sprang in och tittade mig omkring. Fönsterrutorna var krossade och träflisor fastnade mellan mina tår som fick mig att vilja skrika av smärta. En smärta så värre än en spikmatta.
Jag tryckte jackan närmare kroppen, kylan från de öppna fönsterna letade sig genom alla krypin mellan alla mina klädersplagg och lade sig som ett tunt lager is på min hud. Jag sprang uppför en trappa och tittade mig omkring med smärta och oro inlindade i mina tunt blågrå ögons färg. Dysterheten fyllde mina ögon till bredden som fick mina ögons färga falla från ögonen i samma likblågråa färg som mina ögon var uppbyggd av.
"HALLÅ!?" Skrek jag igen, högre och med sprucken röst. Men huset var tomt. Jag föll handlöst mot golvet med händerna som försökte stoppa min ögonfärg att fortsätta falla. Men icke. Han hade lämnat mig och jag visste nu, att han aldrig skulle komma tillbaks igen.
I don't wanna be
Jag ser ansikten hela tiden. På fönster speglades i gardiner, plast, persienner. Jag ser unga pojkars ansikten, jag ser kvinnors ansikten. Illusioner sväljer mig. Tränger sig ner i mina lungor. Men jag tror inte jag är rädd. Jag tror inte jag har varit det alls, faktiskt.
CONGRATS LUHAN <33
Spam.. alltså. Eh.





Bra böcker röjer inte sina hemligheter på en gång
Jag träffade Magnus Nordin idag. Lyssnade på honom när han stod på scenen i mörka kläder och talade framför oss, publiken, framför mig. Skräckens bakgrund. Hur han byggde upp sina historier. Gav oss skrivuppgifter. I slutet fick jag hans autograf, härligt glad. Jag lämnade teatern med ett leende på läpparna. Vad har ni gjort idag?
Den dag då alla dog
Den där mörka sidan gräver sig djupt ner i min kropp, jag drunknar i den.
Den tunga musiken spelas i högtalarna, pressar ner min kropp i misär.
Blodet sipprar nerför min mun och färgar läpparna röda utan det röda läppstiftet i badrummet.
Jag har fallit till bottnen och kan inte se ljuset, jag är ännu en gång förlorad.
Den tunga musiken spelas i högtalarna, pressar ner min kropp i misär.
Blodet sipprar nerför min mun och färgar läpparna röda utan det röda läppstiftet i badrummet.
Jag har fallit till bottnen och kan inte se ljuset, jag är ännu en gång förlorad.
I wish I was a punkrocker with flowers in my hair

Han släckte ljuset med sina bara händer
Världen, så ömsint.
En värld full av monster.
En värld, så svag att mänskligheten går galen.
En värld, full av hat och egoist.
En värld, där ett liv inte spelar någon roll.
Läxor, läxor, ännu mer läxor..

I dina ögon

Inaktiv som fan
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt. Men jag har herrens mycket läxor nu så jag hinner nästan aldrig skriva. Sorry för det. >.<


Tusen gånger starkare
Folk känns efterbelivna. Folk dröjer sig kvar på deras stolar och finner endast tid att läsa korta sidor. Jag har redan läst ut boken tre gånger. Den börjar bli tråkig. Naiv. Ointressant. Istället läser jag en annan bok. Och alla pratar. Jag håller för mina öron. Deras vassa oljud skriker i mina öron. Jag börjar bli trött.
1st year
Congratulations exo on your first birthday! we hope for a comeback soon! we are exo, we are one!
Mama
