< Till bloggens startsida

Kära Döden

Kära Döden

 

Jag tänker ofta på dig. Det är som är vana. Man vänjer sig vid att kalla på dig, mitt i natten, i klassrummet, i sängen, på stan. När jag tänker på dig. Ser jag någon annan än en man klädd i rött och svart med horn, svans och yxa. Det är så majoriteten definierar dig antar jag?

 

Jag är säker på att du kallas något av dina följeslagare. Heter du Eric? Peter? eller Nicklas? Eller Djävulen?

 

När jag tänker dig, undrar jag hur du mår. Ibland undrar jag om du ens finns. Hämtar du dödas själar som i Boktjuven skriven av Markus Zusak. Har du någonsin läst den boken? Om inte, borde du kanske ägna dig åt det istället för att grubbla över att hämta de dödas själar.

 

Jag antar att det finns mycket hat inuti dig. Inte känner du väl medlidande heller, eftersom du tvunget måste hämta människor till ditt rike. Döden, tror du, eller vet du, att himlen bara finns för de som varit snälla, eller hamnar alla i ditt rike?

 

Ibland har jag hoppats på att jag kan komma till dig på en gång. Att jag bara kan knäppa med fingrarna så hämtar du min själ och tar mig till ditt rike. För jag tror inte att jag varit så pass god och varmhjärtad för att hamna i himlen. Eller vad tror du?

 

Döden, hör du mig när jag ropar ditt namn. Ditt namn majoriteten skapat. Ser du mig nu Döden. När kommer jag att dö Döden. 

 

Döden, vet du vad. Jag är inte ett dugg rädd för dig.

 

Kanske skulle börja med konståkning

Jag menar.. HON HAR ABS. *sob* ;w;
 
http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=LxKKiU1wa9s
 
dessutom kan hon ju sjunga också. fml. ;__;
 
 
 

När man inte längre orkar

Så misslyckas man totalt.

Daughter

Jag vill skriva en berättelse. En berättelse om en kvinna som lider av cancer. En man som är rik, dryg och självisk. De ska möttas innan kvinnan får diagnosen cancer, och han ska hjälpa henne att tro på sig själv.
 
 
Men jag vet vettafan vart jag skall börja.
 
Musiktips; Daughter - Switzerland

Jag skäms för mänskligheten

Så jävla mycket.

The Dragonboy Comes

Hans ögon var blåa.
Jag hade aldrig sett något sådant tidigare.
Blåa som isen frusen på klipporna.
Blåa som min mors pärlhalsband.
 
Drakpojken slog med händerna.
Klorna var långa och mörka.
Ögonen glänste av frihet och berör.
Ögonen var formade som slipade stenar.
 
Han slog med svansen över marken.
Jorden yrde omkring honom.
Det fick mig att hosta och honom att undra.
Han närmade sig och undrade vad som var fel.
 
Han lade sin fjälliga hand på min.
Hans hand var kall men jag kramade hans.
Han öppnade munnen för att säga något.
Men han visade bara tänderna och log mot mig.
 
Drakpojken drog ihop sig när molnen yrde på himlen.
Solen började sin eviga sömn och månen lyste över oss.
Hans händer förvandlades till elfenbensvita vingar.
Han nickade kort för allra sista gången och flög sin kos.

Sommarnatt

Händer som bränner på bar hud
Tårar som glittrar i månsken
Schh, det blir snart bra
Ord som viskas med en röst så len


Tomma händer i månskennatt
Förvandlat allt till mardröm
Våga säga till och du dör
Själen rivs upp i en söm


Han smeker och kysser
Använder tomma hot och ord
Han bränner hål i själen
Det är värre än ett mord


Jag önskar bara detta är en mardröm
Få vakna upp, lycklig och fri
Han torkar kinden lena händer
Det här kommer jag alltid vara i

För
Jag
Kommer
Aldrig
Vakna
Upp
Ur
Min
Mardröm
 

Puss, kyss, hångel

Hur känns det.. att kyssa någon?
Hur känns det.. att möta läppar med någon annan?
Hur känns det.. att bli älskad av någon?
 
Smakar.. läpparna salt eller socker?
Smakar.. tungan mjukt eller hårt?
Smakar.. allt man äter annorlunda då?
 
Ser.. världen annorlunda på en?
Ser.. folk en som en hora på grund av en kyss?
Ser.. ingen ingenting om vad som pågår i relationen?
 
[Och.. hur, hur fasen kysser man?]

vacker

Sitter bakom en skärm, någonstans i Norge är det klart att jag inte känner dig. Nej, jag vet inte dig personligen, jag vet inte vem du läser detta, men jag hoppas att jag kan hålla dig här till slutet, för vad jag kommer nu att berätta för dig är viktigt.

Vardagen är mycket annorlunda från hur det var tidigare. Vi föds in i denna generation inte vet mycket om någon annan dag, men vi vet att saker och ting inte alltid varit som de är. Oavsett om det är från teknik till matvanor, så saker och ting är annorlunda nu än de var 20 eller 30 år sedan.
På samma sätt som vi ser på oss själva och andra.

För närvarande finns det mycket fokus på hur vi ska se ut, hur man klär sig eller vad man ska äta. Detta förändras hela tiden, och ett exempel på det kan vara att färga sitt hår i galna färger som rosa. För ungefär två år sedan, mobbas en av mina vänner för att göra just det, men nyligen har det blivit en "trend", och många av dem som är populära på min skola har både randig, färgat och "dopp -färg "en hennes hår rosa, eller en annan" galen "färg.

Samtidigt, så modellerna visar upp nästa säsong "mode blir tunnare. Och mer i din klass kan ha börjat träna mer. Du kan höra dem prata om måltidsersättningar, antingen i form av shakes eller barer (som påminner om choklad, verkligen). Kanske du hör dem tala om hur bra de känner runt låren, och de _MÅ_ få finare mage.
Du kan se dem, även på dig själv och tänka "Wow. Jag ser lite ut som dem alls!" Kanske du får en liten klump i halsen, och känner mig lite deprimerad, ledsen, kanske, för i dina ögon, de är snyggare än dig, och även tror inte att de är ganska tillräckligt. Så hur är du då, va?

Det är nu jag får det som är viktigt. Eftersom det är viktigt. Kära. Du som sitter bakom en skärm, så att jag gör och läsa detta. Vad jag tänker säga kommer från hjärtat. Jag menar varje ord jag säger, inte tro något annat. Jag vet att du kanske inte, men orden jag skriver är sant och kommer direkt från hjärtat.

Kära. Du är vacker. Hör du mig? DU. är. VACKRA. Huruvida den andra kan vara tunnare än du. Oavsett om de har långt hår eller långa ögonfransar eller makeup kan göra bättre än vad du kan. Det spelar ingen roll.
Du är du. Du är vacker. Bilderna serveras till oss, bilder av hur vi ska se ut, så störd. Det är inte en frisk person du ser på catwalken, så tunn att höfterna sticker ut och du kan se revbenen. Hon är inte frisk, och hon har det (förmodligen) är inte bra.

Men du är inte henne. Kära. Du är du. Du är vacker som du är. Vi är alla olika. Det spelar ingen roll om vi ser ut som en bricka eller ett päron. Du är vacker på ditt sätt. Du får inte tunnare / tjockare. Du behöver inte ändra. Du inte tvätta håret. Du färga inte mörkare. Du behöver inte smink. Du är vacker som du är. Precis som du är.

Vet du varför?
Eftersom det finns bara en av dig. Det finns bara en som du i världen. Eftersom det bara finns en original Mona Lisa målning. UNIK. Det är vad du är. UNIK. Smaka. UNIK.

Jag vet att det inte är lätt att tro. Speciellt när du inte vet säger det, men det är sant. Jag lovar!
Du Är VA
CKER

Glöm aldrig det, okej? Du är vacker. Som du är, så du bör vara. Och jag kan ärligt säga att jag gillar dig för den du är.
Jag gillar dig för dig.

Så, kära. Bli inte deprimerad av alla de andra. Vänligen. Håll i dig själv, låt dem inte ta det ifrån dig. Du är så vacker som du är.
Du är helt enkelt

Perfekt.

Syster.

Syster, jag är sönder.
Har du märkt det?
Jag har gått itu.
Och det görså jävla ont
Syster
Har du också ont ?


Syster, jag tycker att tårar
är vackert.
Tycker inte du det?
När det rinner ner för kinden,
är jag vacker nu?
Syster
Tycker du att jag är vacker ?


Syster , jag såg ett tvprogram igår
Det va en krigsfilm.
men den var barnförbjuden.
Syster
Om krigsfilmer är barnförbjudna,
Varför är inte krig det?


Syster, jag gillar inte höga höjder.
Tänk om ja skulle trilla ner.
Men om ja skulle falla,
skulle du ta emot mig då?
Eller skulle du gå iväg som dom andra ?


Syster, jag älskar dej.
Men jag är trasig

Hunger Games

Målade Effie Trinket igår. Har ni någon konstruktiv kritik kanske?
(Den här gången orkar jag inte hämta min systemkamera utan överlåter fotograferingen åt min dator istället, eh.)
 
 

När solen går ner

Sometimes you just gotta be your own hero and save your own little heart. Because somtimes, the people you can't imagine living without, can actually live without you.

Dansuppvisning 4/5 2013

 

Barndomsminnen

 

Solnedgång 24/4 2013

 
 

Jag behövde uppdatera


-

Måste bort.

Fairy Kei


En dikt från fyran..

Vågorna guppar medan jag solar på stranden
Fina stenar och snäckor håller jag i handen
Solen den strålar så skön och varm
Medan vinden smeker mig och min charm
Nu har jag tänkt och löpa en glass
Men inte sitta i ett stort lass med vass
Snart är det dags för en tävling i sanden
Jag bygger sandslott med handen och handen
Tyvärr vann jag inte men jag är glad ändå
Men nu måste jag hem hel och hållen håhå

Folk viskar om oss

Hans hus fanns inte kvar längre. Nerrivna tapeter hängde tappert kvar på de beigefärgade väggarna. Dörren var uppsparkad och låg i träbitar och flisor överrallt över golvet. Inte en enda möbel fanns kvar i huset. Det fick mig att må illa. "Hallå!" Skrek jag i hallen när jag sprang in och tittade mig omkring. Fönsterrutorna var krossade och träflisor fastnade mellan mina tår som fick mig att vilja skrika av smärta. En smärta så värre än en spikmatta.
Jag tryckte jackan närmare kroppen, kylan från de öppna fönsterna letade sig genom alla krypin mellan alla mina klädersplagg och lade sig som ett tunt lager is på min hud. Jag sprang uppför en trappa och tittade mig omkring med smärta och oro inlindade i mina tunt blågrå ögons färg. Dysterheten fyllde mina ögon till bredden som fick mina ögons färga falla från ögonen i samma likblågråa färg som mina ögon var uppbyggd av.
"HALLÅ!?" Skrek jag igen, högre och med sprucken röst. Men huset var tomt. Jag föll handlöst mot golvet med händerna som försökte stoppa min ögonfärg att fortsätta falla. Men icke. Han hade lämnat mig och jag visste nu, att han aldrig skulle komma tillbaks igen.

Tidigare inlägg
RSS 2.0